patheticc

När någon frågar mig något, vad jag tycker om nån film eller ja, om vad som helst, så säger jag i stort sett alltid "Jag vet inte". Min mamma blir sur när jag säger så och säger att "Du vet ju aldrig nåt!!!". Typ. Och nej, det gör jag faktiskt inte. Alla gånger jag sagt de där "Jag vet inte", har jag menat dem. Jag har ofta inga åsikter.. eller så pratar mitt hjärta ett helt annat språk än jag själv. För jag vet Aldrig vad jag känner. Aldrig. Det är så himla jobbigt! Jag vet inte vart jag vill, vem jag vill dit med. Vill jag ens ha nån med mig? Alltså nej, jag hatar människor. Det är en sak jag vet. Det är ju skönt i alla fall, att veta en sak. En. Men fortfarande... jag vet inte vad jag känner för en viss person. Gillar jag den, gillar jag den inte? Jag vet att jag inte vill ha något förhållande. I alla fall inte just nu. Men personen verkar inte vilja vänta. Så. Det blir antagligen att gå tillbaka att vara ensam igen. Det blir bäst så. Mitt liv suger.